Svensk
forskningsfinansiering - excellens eller diversitet?
Nedan är länkar till ett litet urval av
internationella vetenskapliga artiklar som behandlar relationen mellan
forskningsanslagens storlek och mängden, nyttan och kvaliteten på den utförda
forskningen.
Cook med flera
visar i ett arbete från 2015 att den fallande avkastningens lag är reell inom
biovetenskaperna. De drar slutsatsen att bättre och mer forskning kommer att
uppnås genom att fler och mindre forskargrupper finansieras.
Föreståndaren vid
att av de största NIH instituten, Jeremy Berg, har visat att den fallande
avkastningens lag är reell inom medicinsk forskning. Medelstora forskargrupper
klarar sig bäst vid en jämföresle. Här kommenteras hans resultat i en artikel i
Nature från 2010.
Fortin och Currie
påvisar i en artikel från 2013 återigen den fallande avkastningens lag. De
visar också att förhållandet mellan anslagens storlek och mängden och
kvaliteten på den forskningen som utförs är mycket svag och drar slutsatsen att
finansieringsstratgier som premierar diversitet framför excellens bör vara mer
produktiva. Det är viktigt att notera att de visar att den fallande
avkastningen lag uppvisas obeoende av vilket mått på forskningens mängd och
nytta som används.
Föreståndaren för
NIGMS, Jon Lorsch, går igenom medicinsk forskning och drar bland annat
slutsatsen att vi inte bör låta forskare och forskargrupper ackumulera stora
mängder forskningsanslag och att anslag av intermediär storlek är kommer att
generera mest och bäst forskning per investerad dollar.
Bloch och
Sørensen går 2015 igenom basen för styrkesatsningar på excellens och finner att
det saknas empiriskt stöd för att detta skulle vara en klok
finansieringsstrategi.
Robert Mertons
ursprungliga arbete i Science 1968 om Matteuseffekten:
det faktum att forskare och forskargrupper som får ett stort forskningsanslag
efter detta tenderar att, som ett direkt resultat av dessa stora anslag, få
fler stora anslag i en positivt självförstärkande spiral. Denna Matteuseffekt
beror på rena storlekseffekter, snarare än kvalitets- eller excellenseffekter,
och har senare påvisats i många andra studier. Arbetet är citerat mer än 5000
gånger.
För den
intresserade läsaren kan många fler
vetenskapliga studier hittas bland artiklar som citerar ovan nämnda
arbeten, t.ex. genom en sökning här.
Några nationella utvärderingar är följande:
I rapporten ”Hans
Excellens : om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer” från 2010
finner Ulf Bergström m.fl. inga belägg
för att de svenska excellenssatsningarna lett till ökad produktivitet hos
mottagarna – tvärtom uppvisar de som tilldelats
medel sjunkande produktivitet! Man konstaterar också negativa
effekter på jämställdhet.
Gerd Lindgren
m.fl. visar i rapporten ”Nördar, nomader och duktiga flickor – kön och
jämställdhet i excellenta miljöer” från 2010 visas, likssom i rapporten ovan, att
excellenssatsningar har haft en negativ effekt på jämställdhet.
I artikeln
”Excellenssatsningarna – belöning för kön eller för toppforskning?” visar Ulf
Sandström och Agnes Wold 2015 att kvinnor har fått en lägre andel av dessa
medel än vad som motsvarar deras andel av professorer och toppforskare.
I
Vetenskapsrådets inspel till 2016 år forskningsproposition visas bl.a. att
excellenssatsningar inte lett till någon påvisbar generell ökning i
forskningskvalitet. Här noteras också att det inte är realistiskt att tro att
framgångsrika forskargrupper och forskningsmiljöer (som ofta redan är väl finansierade)
ska stiga i citeringsgenomslag genom att erhålla ytterligare bidrag.